Serbfest

Igår var det serbfest i Nybro som gällde, riktigt kul var det! Inte lika tråkigt & stelt som det är på svenska vanliga fester utan det var mer liv plus att alla pratade med alla.. Visst, i början blev vi väl lite utittade då ingen av oss var serb :P haha, men vi hade ju blivit bjudna av "huvudpersonen" så det var klart att vi skulle dit. Önskar bara jag hade de där generna som gör att man kan svänga på kroppen & alltid se fantastisk ut!! Det blir till att öva nu till nästa kommande serb/alban-fest är! :D God mat hade de också ..
Fin fina sms fick jag också framåt natten, måste verkligen ladda på min mobil så jag slipper låna andras mobiler :P

Dagdrömmer!

Tänk hur underbart livet kan vara om man bara hade lite extra pengar eller en underbar kropp! Varken utseende eller pengar är nog något som Vanessa Anne Hudgens, Miley Cyrus & Jessica Alba inte har några problem med. Jag skulle också vilja kunna unna mig något någon gång ibland (in  your dreams Emma) men det är nog inget som kommer hända, om jag nu inte råkar hitta en rik snygging som vill ha mig :P
Skulle kunna döda för att få se ut såhär eller för att kunna ha den lyxen att kunna ha på mig vad jag vill! Visst, ibland kan drömmar gå i uppfyllelse, men då är det nog en runda på gymmet & en vinst på lotto som gäller ;)

Ni förstår mig inte!

Problemet är att ni inte förstår! Ni förstår inte hur dåligt jag mår, ni förstår inte hur mycket jag försöker, ni förstår inte vad det är jag vill - Ni förstår ingenting!
Känns som att allt går åt skogen just nu. Varför måste allt hända mig just nu? Jag försöker, det gör jag verkligen, men är det värt det? Är det verkligen värt att försöka så hårt som jag gör och sen att allt ändå går åt skogen? Ärligt talat vet jag inte om det är det, orkar inte med det mer.
Jag tar varje dag i taget, men det är inte alltid så lätt när tankarna hoppar tillbaka till den tid då jag var lycklig & mådde bra - Det gör allt så mycket svårare! Att tänka tillbaka på tiden med dig är som att banka ett stort hål i mitt hjärta ännu en gång. Att veta att jag hade det så bra för bara några månader sen och att jag förlorade allt som betydde något för mig bryter ner mig totalt! Får se hur länge jag orkar med det här, tror inte det varar så länge & då slipper ni mig...

Veckan går så snabbt!

Gud vad veckan har gått snabbt, det är redan torsdag idag... Skönt att skolan slutar snart men ändå inte! I know, I'm crazy! Men jag vill faktiskt att skolan ska hålla på lite till, det är så skönt att kunna vara med dem man tycker om! Nu under sommaren kommer ju alla åka åt vart sitt håll..
Tankarna maler & maler i huvudet på mig - inte helt lätt om man säger så! Försöker att bearbeta bort allt men det är svårt, fick ett utbrott igår. Hela kroppen bara gav upp det var som om man tryckte på "stäng av-knappen". Att gå runt & veta att man får människor må dåligt och sen bara strunta i det är fan sjukt! Hur kan man göra så mot någon?!
Fick frågan igår ifall jag ville hoppa av plugget nästa år för att åka iväg ett år och komma ifrån allt ett tag & sedan börja plugga igen. Just nu vet jag inte, det låter ganska lockande! Men åker jag iväg kommer jag ju få ta studenten utan alla mina kompisar och det är det som känns mest! Men jag kanske måste tänka på mig själv för en gångs skull? Vem vet, det kanske är bättre för mig att komma ifrån allting just nu ett tag för att sedan ta tag i det igen.
Kan man ens hoppa av skolan för bara ett år och sen komma tillbaka och plugga det sista året eller måste man börja om från början? Det kanske är en bra sak att kolla upp innan jag bestämmer mig :P hahah.. Om jag tänker efter riktigt noga så är det egentligen det bästa för mig om jag tar en paus i pluggandet och verkligen försöker hitta mig själv igen - vilket kommer ta tid. Ni som känner mig vet att jag inte har haft det lätt den senaste tiden, men det ni vet är bara en fjärdedel av allt som har hänt, det är så mycket mer som ni inte ens kan ana!
Jag vill inte vara den som klagar på hur sugigt mitt liv är utan jag försöker istället spela som om inget har hänt framför er, men det vet ni ju att det har så jag vet faktiskt inte varför jag bygger upp som en "mur" mellan oss. Jag menar, ni är mina vänner - det borde inte vara några problem för mig att berätta för er hur det verkligen ligger till, men ändå gör jag det inte. Varför inte?!

Träning som gäller!

5 + , är det som har hänt de senaste månaderna! Så nu är det ut & springa som gäller, får väl typ köra yoga och lite sånt med för att få tillbaka den kropp jag en gång hade. Förstår inte att jag kunde låta dessa 4 månaderna påverka mig så mycket.. Men nu är det sommar & dags för nya tag! :D   -det är dags att bli ett träningsfreak!
Jag ska klara det!! Innan denna månad är slut ska de vara borta! Får dock se hur det går, då jag ska jobba på dagis de 3 första veckorna efter avslutningen. Jag får ta det som en utmaning! ;)

Allt har varit så jävla jobbigt detta halvåret, vet liksom inte vad jag ska ta mig till! Tack käre Gud så har jag Saga som försöker hålla koll på mig.. Än har jag inte gjort något som kan anses "dumt".

Fiiest (y)

Så jäklans kul vi hade igår! Mina giirlz kom hem till mig, sen var det grillning & alkohol som stod på schemat! :) Inte visste jag att en av mina kompisar kunde flyga, men tydligen så kan hon det :O jag som trodde vi hade berättat allt för varandra?...
Aja, så idag på morgonen vaknade man upp och var lagom seg om man säger så.. Men ändå hann vi med att kolla film, äta frukost plus att klämma i oss en pizza (a) vilket är väldigt bra av 5 bakistjejer, tycker jag. 
Måste göras om snart!! <3

Inget syns! (..än iallafall..)

Nu är det nya tag som gäller! Jag har hittat ett program som jag förhoppningsvis ska följa och där med nå mina mål! Vi får väl se hur den saken går, men hoppas kan man ju alltid ;)
Att ni ska förstå vad som händer & rör sig i mitt huvud förväntar jag mig inte , men det jag däremot förväntar mig av er är att ni lyssnar & förstår, samt att ni säger ifrån när det blir för mycket. Det är många sjuka tankar som rör sig hos mig och jag är rädd för de tankarna kommer att ta över mig när skolan tar slut nu över sommaren. Är rädd för att jag inte är stark nog..!
Alla skolarbeten och alla ni vänner är det som har fått mig att knuffa undan dessa tankar, men vet inte om det går längre. Känner att de tränger sig längre och längre fram för varje dag.

Att välja bort det som är viktigast för mig själv & min kropp är inte lätt, men jag gör det inte med flit. Det ni inte ser är att jag sakta men säkert bryts ner.. Inget syns! (än iallafall)