Vet ni vad som tynger mig och som har gjort det ett tag nu? Att alla verkar ha det så sjukt bra och att de flesta runt omkring mig "växer upp" & skaffar sig familjer. Inget illa mot dem! Bara det att jag känner mig lite smått utanför när de sitter och pratar hus, barn osv.
Jag har själv kunnat tänka mig att skaffa hus ett bra tag nu. Lite bebisfeber är väl bara naturligt att man får när folk i ens närhet ska få smått? Gaah, blir galen på denna känsla. Jag vill med växa upp och börja bygga upp ett liv tillsammans med min älskade. Är trött på att sitta här i lägenheten & alltid behöver prata med hyresvärden innan man får lov att göra något. Jag vill ha något som är mitt. Något som jag själv kan få ändra på tills jag trivs och är nöjd. En plats där jag och A kan börja bilda en familj tillsammans.
Inte för att jag menar att vi inte har det bra, det har vi! Men vill ändå att något nytt ska hända. Jag är 20 år. Många kanske tycker det är tidigt, men jag vill börja leva mitt liv med de jag älskar nu och det känner jag att jag inte kan göra förrän vi skaffat ett hus åtminstone. Att skaffa barn och börja bilda familj när man bor i lägenhet är inget jag skulle vilja göra. Jag vill kunna ge mina barn det de behöver. Jag vill kunna låta dem springa ute på gården samtidigt som jag kikar ut genom köksfönstret för att hålla koll på dem när jag fixar middag. Jag vill kunna sitta i barnets rum med alla dess tillbehör och känna att jag gett mitt barn det allra bästa. Och sist men inte minst så vill jag inte bli en "gammal" mamma, jag vill kunna/orka umgås med dem under tiden jag fortfarande är ung och har orken till det!
Ber till Gud & håller alla mina tummar på att bebisfebern går över, eller att något nytt iallafall händer. (Kan inte hjälpa att känna mig lite ledsen över när jag tänker på hur mysigt det skulle vara med en lite baby här hemma)..
Jag har själv kunnat tänka mig att skaffa hus ett bra tag nu. Lite bebisfeber är väl bara naturligt att man får när folk i ens närhet ska få smått? Gaah, blir galen på denna känsla. Jag vill med växa upp och börja bygga upp ett liv tillsammans med min älskade. Är trött på att sitta här i lägenheten & alltid behöver prata med hyresvärden innan man får lov att göra något. Jag vill ha något som är mitt. Något som jag själv kan få ändra på tills jag trivs och är nöjd. En plats där jag och A kan börja bilda en familj tillsammans.
Inte för att jag menar att vi inte har det bra, det har vi! Men vill ändå att något nytt ska hända. Jag är 20 år. Många kanske tycker det är tidigt, men jag vill börja leva mitt liv med de jag älskar nu och det känner jag att jag inte kan göra förrän vi skaffat ett hus åtminstone. Att skaffa barn och börja bilda familj när man bor i lägenhet är inget jag skulle vilja göra. Jag vill kunna ge mina barn det de behöver. Jag vill kunna låta dem springa ute på gården samtidigt som jag kikar ut genom köksfönstret för att hålla koll på dem när jag fixar middag. Jag vill kunna sitta i barnets rum med alla dess tillbehör och känna att jag gett mitt barn det allra bästa. Och sist men inte minst så vill jag inte bli en "gammal" mamma, jag vill kunna/orka umgås med dem under tiden jag fortfarande är ung och har orken till det!
Ber till Gud & håller alla mina tummar på att bebisfebern går över, eller att något nytt iallafall händer. (Kan inte hjälpa att känna mig lite ledsen över när jag tänker på hur mysigt det skulle vara med en lite baby här hemma)..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar