Allt har bara blivit för mycket till slut. Jag har inte ens hunnit fylla 18 år och jag är redan helt knäckt. Jag har inte hunnit leva livet, jag har aldrig hunnit göra de misstag man behöver göra för att lära sig, jag har inte hunnit någonting. Jag har inte ens orken till att göra någonting längre ..ändå vill jag få ut så mycket som möjligt av livet, men går det när man som person är helt nedbruten och inte orkar resa på sig?
Det har hänt alldeles för mycket under min livslängd, speciellt detta året, för att jag ska kunna orka med det. Jag är inte som alla andra, jag är inte den jag vill vara & kommer förmodligen aldrig bli det heller. Jag är alldeles för blyg, för försiktig, för "mogen" m.m. och allt detta gör att jag inte trivs med mig själv, jag vill vara som alla andra tonåringar. Jag vill också vara den som väljer att vara ute och festa hela natten istället för att sitta hemma och glo på tv:n, men så kommer det aldrig bli tack vare detta förbannade liv jag lever!
Nu orkar jag inte mer. Jag orkar inte längre bära upp denna falska fasad som ni nu så länge har trott varit äkta. Jag orkar bära det påklistrade leendet dag in och dag ut. En människa ska få lov att må dåligt utan att folk kollar konstig på en. Jag kastar in handduken, fuck it, jag säger det rakt ut; jag mår så jävla dåligt! ..Så, nu är det sagt. Så kom inte och tro att jag varken mår bra, är glad eller har gått vidare för det varken är jag eller har.
 |
| Allt detta får mig att känna mig som hon till höger när jag istället vill va' som hon till vänster. Jag känner mig tjock, ful & äcklig. När ska alla dessa problem ta slut och jag till sist må bra?! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar