söndag 5 september 2010

Tankarna tar över..

Hur länge ska vi hålla på såhär? Vi pratar inte med varandra, vi svarar inte ens på varandras frågor.. Vi som stod varandra så nära för bara några månader sen. Varför ser ni inte att jag sakta bryts ner? Mår inte du dåligt, eller var allt bara en lek för dig? För mig var det verkligen ingen lek, du var mitt allt. Du var den som fick mig se ljus även i de mörkaste stunder, den som alltid stod vid min sida, den som fanns där. Och nu utan dig klarar jag mig inte, du var den jag kunde säga precis allt till, den jag litade mest på av alla ..du var min ögonsten, något jag faktiskt var stolt över att jag hade, något jag trodde jag aldrig skulle få.

Utan dig vill jag inte längre vara mig själv. Ser ingen poäng i att vara här ensam, jag är gjord för att älska dig & kommer alltid göra det, även hur mycket jag än försöker.. Önskar bara allt var annorlunda, I still love you och jag hoppas för fullt att vi någon gång kommer att ge det en ärlig chans igen.

Bara tänk igenom allt; på alla de fina stunder vi hade, det vi kände för varandra & hur bra vi passade tillsammans.. Det är Du & Jag det ska vara..

Inga kommentarer: